Jag, mamman och Förintelsen

En personlig berättelse från både första och andra generationen efter Förintelsen av Eva Dällerud, regi Gunilla Orvelius.

"Min mamma Elisabeth var 13 år när hon kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen med de Vita båtarna 1945. Då hade hon överlevt sex olika koncentrationsläger och en dödsmarsch. Jag föddes 1954".

Idag finns det nästan ingen kvar som kan berätta, ingen orkar heller åka ut i landet för att göra det. Nu måste nästa generation ta över berättandet.
Eva Dällerud har gjort det med Jag, mamma och Förintelsen, men med hennes berättelse kommer också en annan historia. Den om hur det var att växa upp i skuggan av Förintelsen och med en traumatiserad föräldrar, som inte ville berätta om vad hon varit med om. Det är en berättelse som många ungdomar i vårt land kan identifiera sig med, de som här och nu växer upp i skuggan av krig, förföljelse och flykt och som många gånger drabbas av fördomar och rasism.

Eva har skrivit en monolog, där hon spelar sig själv och där hennes mamma Elisabeth gestaltas av en docka.