En ganska ruskig historia

En ganska ruskig historia är en pjäs av Ulf Stark som bygger på Shakespeares En Vintersaga.
En fantasirik föreställning där skådespelare och dockor gemensamt berättar historien om Perdite.

– Vem är du? Är du verkligen min far?
Nä, ingen pappa men en varg,
en ylande och dum och arg!

...säger Perdite till sin pappa Leon, när han rasande utsätter hennes mamma för sina absurda anklagelser. Mamma Hermine förvandlar sig till en trästod, som blir en klocka från vilken hon som Tiden kan prata med sin dotter och klockan blir en båt, som tar Perdite över det stormande havet till fåglarnas, ekorrarnas och den gamle Herdens värld.

En ganska ruskig historia berättar om en verklighet som är igenkännbar för många barn – att bli offer för en vuxenvärld som man bara delvis kan begripa och inte göra något åt – gestaltad ur barnets, flickans perspektiv.

Perdite är flickan som berättar sin historia för oss. Den handlar om en familj som inte fungerar, om självupptagna vuxna och om identitet. En ganska ruskig historia handlar om hur hon så småningom finner den starka, lekfulla och kärleksfulla vänskapen som kan gro ur tryggheten. Berättelsen handlar om att förmå vända maktlöshet, till makten att ta rodret över sitt liv. Den handlar om Perdite som lever i en familj där föräldrarna av självupptagenhet och bråk inte ser henne. Hon lyckas själv och med hjälp av andra finna en alternativ värld där hon kan växa blomstra.

Sagans värld gestaltas visuellt och illusoriskt av en blandform mellan dockor, i olika dimensioner, skådespelare, musik och bild. Fårtackan med sin får-kör kan ha en berättarfunktion så att sagan kommer framåt, Överlappar Tidens hopp. Med små medel kan en storslagen berättelse gestaltas, och rollgalleriet kan enkelt växa. Skådespelarnas och dockornas interaktion lyfter föreställningen till en formmässigt drömspelsartad och lekfull nivå som hjälper till att skapa trovärdighet till sagans kast mellan vilsenhet, förtvivlan, glädje och hopp. Här finns ett omväxlande händelseförlopp.

Scenrummet kan utgöra olika stationer: slottet där faderns mörker råder, Havet som låter Perdite färdas från mörkret runt honom. Ön som blir den ljusa fria plats där hon kan växa sig starkt och klok tillsammans med alla djuren och herden. Det finns stationer såsom Slottet, Herdens stuga på Gröna Ön. Övergången är Havet.

Tre skådespelare gestaltar rollgalleriet och är dockspelare.
Regi och scenografi Annika Arnell
Produktion Shakespearefabriken.

En tekniker medföljer.